Konstiga lördagsmorgonen!
I lördags vaknade jag upp vid 08.30 tung i huvudet och röd på läpparna efter gårdagen. Jag bestämmer mig för att vätska är nog det bästa att inta denna morgon, så jag tappar upp ett bad och fixar till juice till tre stycken av mina halvliters Marimekkoglas bredvid badkaret.
Jag fick jättefina badgrejer från familjen Meijer i julklapp som jag lekte fullt ut med där på morgonen. Låg även och läste i boken jag har fått låna av Pernilla. "En lycklig kvinna" heter den, skriven av Vivecke Holst...bla bla bla. Kommer inte ihåg, men sjukt bra bok iaf.
Jag badade i ca. två timmar. Min favoritsysselsättning på en ledig dag. Efter det fixade jag fram en riktigt fet frukost, sen gjorde jag iordning mig för att gå till biblioteket. På väg till biblioteket så ser jag den första prostituerade jag har sett i Norrköping. Jag är extremt,-hundra-procent-säker på att hon var prostituerad! Hon hade kort svart kjol, hudfärgade strumpbyxor med massor maskor i, en liten tunn vit hoodtröja och riktigt uberblonderat hår. Hon såg ut som en ryss, eller typ öststadisk. Så som hon gick, så som hon var klädd och så som hon såg ut så kan hon inte vara något än prostituerad. Fördomar kanske? Näe... Fakta.
Väl inne i biblioteket så ska jag boka en dator, jag har glömt bibliotekskortet - Damn. Går till disken, får hjälp av en jättetrevlig receptionist, hon ger mig mitt kortnummer och jag går vidare till bokningsdatorn. Där bokar jag en dator, ska logga in där, men det funkar inte. Jag känner att mitt tålamod håller på att ta slut, vill ha cola och alvedon. Jag förmår mig att gå till den trevliga receptionisten iaf, men hon är upptagen så jag får prata med en annan som sitter bredvid henne. Och hon var inte trevlig! Hon frågade hur dum jag kunder vara eftersom jag både hade glömt kortet, samt inte kunde boka en dator. Hon ska boka in mig på en dator, för att det ska bli lättare menar hon på med ett snevridet leende. När hon skriver på datorn så SLÅR hon på tangenterna, hon trycker så HÅRT på musen så jag tror att skrivbordet ska gå sönder. Hela hon är tjock, har tjocka glasögon och ser allmänt jättetråkig ut. Jag tyckte inte om henne. Mitt tålamod hade tagit slut för länge sen... Hon bokar iaf in mig på en dator, jag får tio minuter på mig från och med då. Jag går till den datorn, den är bokad i två timmar till. Jag går tillbaka till den otrevliga och tjocka receptonisten för att skälla ut henne så mycket min bakfylla förmår. MEN, jag får prata med den trevliga receptionisten. Jag känner med ens att mitt tålamod växer igen, hur min kärlek till andra människor kommer tillbaka och hur jag mår bättre. Längtar bara efter en cola just då, ingen alvedon. Hon skrattar åt sin kollega och hjälper mig att boka dator, RÄTT DATOR.
Pfu, det är jobbigt att återberätta den här historien för det finns så mycket att tala om. Men hela processen att boka en dator tog 30 minuter, själva processen med att skriva ut de papper jag gick dit för tog 2 minuter...
Efter detta konstiga biblioteksbesök så gick jag ner till stan för att möta upp Mli. Det gjorde mig glad. Sen så köpte jag en cola också. Underbart!
Jag fick jättefina badgrejer från familjen Meijer i julklapp som jag lekte fullt ut med där på morgonen. Låg även och läste i boken jag har fått låna av Pernilla. "En lycklig kvinna" heter den, skriven av Vivecke Holst...bla bla bla. Kommer inte ihåg, men sjukt bra bok iaf.
Jag badade i ca. två timmar. Min favoritsysselsättning på en ledig dag. Efter det fixade jag fram en riktigt fet frukost, sen gjorde jag iordning mig för att gå till biblioteket. På väg till biblioteket så ser jag den första prostituerade jag har sett i Norrköping. Jag är extremt,-hundra-procent-säker på att hon var prostituerad! Hon hade kort svart kjol, hudfärgade strumpbyxor med massor maskor i, en liten tunn vit hoodtröja och riktigt uberblonderat hår. Hon såg ut som en ryss, eller typ öststadisk. Så som hon gick, så som hon var klädd och så som hon såg ut så kan hon inte vara något än prostituerad. Fördomar kanske? Näe... Fakta.
Väl inne i biblioteket så ska jag boka en dator, jag har glömt bibliotekskortet - Damn. Går till disken, får hjälp av en jättetrevlig receptionist, hon ger mig mitt kortnummer och jag går vidare till bokningsdatorn. Där bokar jag en dator, ska logga in där, men det funkar inte. Jag känner att mitt tålamod håller på att ta slut, vill ha cola och alvedon. Jag förmår mig att gå till den trevliga receptionisten iaf, men hon är upptagen så jag får prata med en annan som sitter bredvid henne. Och hon var inte trevlig! Hon frågade hur dum jag kunder vara eftersom jag både hade glömt kortet, samt inte kunde boka en dator. Hon ska boka in mig på en dator, för att det ska bli lättare menar hon på med ett snevridet leende. När hon skriver på datorn så SLÅR hon på tangenterna, hon trycker så HÅRT på musen så jag tror att skrivbordet ska gå sönder. Hela hon är tjock, har tjocka glasögon och ser allmänt jättetråkig ut. Jag tyckte inte om henne. Mitt tålamod hade tagit slut för länge sen... Hon bokar iaf in mig på en dator, jag får tio minuter på mig från och med då. Jag går till den datorn, den är bokad i två timmar till. Jag går tillbaka till den otrevliga och tjocka receptonisten för att skälla ut henne så mycket min bakfylla förmår. MEN, jag får prata med den trevliga receptionisten. Jag känner med ens att mitt tålamod växer igen, hur min kärlek till andra människor kommer tillbaka och hur jag mår bättre. Längtar bara efter en cola just då, ingen alvedon. Hon skrattar åt sin kollega och hjälper mig att boka dator, RÄTT DATOR.
Pfu, det är jobbigt att återberätta den här historien för det finns så mycket att tala om. Men hela processen att boka en dator tog 30 minuter, själva processen med att skriva ut de papper jag gick dit för tog 2 minuter...
Efter detta konstiga biblioteksbesök så gick jag ner till stan för att möta upp Mli. Det gjorde mig glad. Sen så köpte jag en cola också. Underbart!
Kommentarer
Trackback
